Så fungerar en pistmaskin
En pistmaskin har flera användningsområden i backarna. Förutom att göra fina backar så finns det även maskiner för transport och modeller med vajervinsch för riktigt branta backar. Det används även snövesslor, i huvudsak för transport men pistmaskinen har mer speciella egenskaper för att skapa fina backar. Pistmaskinen uppfanns på 60-talet och har haft en stor inverkan på utbredningen av alpin turism runt om i världen.
Drivning och funktion
Pistmaskiner är larvbandsdrivna maskiner med separat hydrostatisk drivning på larvbanden. Detta innebär att larvbanden kan användas separat för maximal styrförmåga. Pistmaskinen har normalt sätt ett schaktblad framtill för att samla upp och jämna till snön samt ett aggregat som sitter baktill.
Det bakre aggregatet består av flera delar, en hydrauldriven snöfräs alternativt en tryckvals samt en tryckmatta för att uppnå en bra yta. Vid större krav på hård yta används även bevattning, normalt sätt för preparering inför alpina tävlingar. Snöfräsen används för lösa upp hårt packad snö och isklumpar, medan tryckvalsen används för preparering av nyfallen snö med större djup. Slutligen används tryckmattan för att packa snön till önskad ythårdhet.
Motorteknik och storlekar
En pistmaskin är ingen liten maskin utan ligger i vikt mellan fem och tolv ton. Således krävs även starka dieselmotorer för att klara av det tuffa jobbet som krävs. De största hamnar på knappt fyra hundra kilowatt i effekt. Den hydrostatiska drivningen innebär att hydraulmotorerna kan användas som pumpar och dieselmotorn användas som en kompressor vilket ger hydrostatisk bromseffekt. Så vanliga lamellbromsar behövs enbart som parkeringsbromsar.
Hela systemet är helt elektriskt styrt och med teknik som gör att man väldigt exakt kan ställa in både hastighet och önskad pistning oavsett snöförhållanden. En pistmaskin drar såklart en hel del bränsle, en större modell kan dra upp emot 30 liter diesel i timmen men då klarar den också av cirka nio hektar pistning.
